I tillvarons dubbelhet finns det endast
två förhållningssätt,
en klok och sansad människa kan inta,
inför denna värld,
där det mest nyktra och normala känslotillståndet är att antingen
gråta eller skratta,
alternativt samtidigt.
Att vara både lycklig och olycklig
samtidigt,
är den distanserades vakentillstånd
i en värld som ter sig
alltför förskräcklig
att enbart vara lycklig i.
Den immateriella självkänsla
lyckoruset ger,
frammanar även en känsla av
sorgsenhet och dåligt samvete,
inför de mindre lyckliga.
Och för de som smakat kärlekens
söta frukter,
vet att dess eteriska tillstånd
övergår i en bitter eftersmak,
när hjärnan återgått till sin normala vätskebalans,
och överger hjärtat för det
köttsligas outtömliga begär.
Den allmänna uppfattningen bland
1700-1800-talets dekadenta romantiker,
var att fysiska behov inte förmår tillfredställa själens,
och att uppnå en balans därigenom
är alltid ett misslyckande.
~*~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar